Första gängen ett skeppsmynt hittades i dansk jord var i Okholm nära Ribe för mer än 30 är sedan (Fig. 1). Fyndplatsen var ett grophus från vikingatiden. Av de 14 danska skeppsmynt som då var kända, kommer de flesta från kvinnogravar i den gamla vikingastaden Birka i Mälaren. Skeppsmynten från Birkagravarna är alla genomborrade - birkakvinnorna har burit de vackra danska mynten som smycken eller amuletter.
Myntet från Okholm var trasigt när det hittades. Det bestod av tvä större och flera mindre fragment. Efter konservering (1) kunde bitarna fogas samman och monteras i en liten ask av acryl. I dag kan myntet studeras i Møntsamlingens utställning i Nationalmuseet i København. Den första tryckta beskrivningen av myntet är författad 1966 av dävarande museumsinspektören vid Møntsamlingen, Kirsten Bendixen. Hon skriver: "Skibet har ingen sejl, og tovværket hænger ned til højre for masten. Møntens beskadelige tilstand gør der vanskeligt att udtale sig sikkert, men der synes at være en fisk under skibet. Oven over skibet findes to trekløverfigurer ..." Efter förnyat studium uttalar hon sig 1988 mera bestämt: "Der er rester af en fisk under skibets bund". Som vi strax ska se bar frägan om Okholmmyntets fisk en viss betydelse i den vetenskapliga diskussionen.
De danska skeppsmynten är samtida med den frankiske kejsaren Ludvig den Fromme som regerade 814-840. Oftast dateras de till "ca 825" men "cirka" betyder i detta sammanhang entidsmarginal på 5-10 år både bakåt och framåt i tiden. Skeppsmynten ingär i den myntgrupp som P. C. Hauberg kallar Danmarks "Ældste Myntgrupper" i sitt grundläggande, nu 100 är gamla arbete Myntforhold og Udmyntninger i Danmark indtil 1146. Utom skeppsmynten finns bland de "äldsta myntgrupperna" många andra bildmotiv, främst fria imitationer av Karl den Stores Dorestadmynt (Fig. 4) och av frisiska s.k. Wodan/Monster sceattas (Fig. 5). Sannolik präglingsplats för hela gruppen är Hedeby (2).
År 1900 förtecknar Hauberg i sin katalog 34 danska 800-talsmynt (= "Ældste Myntgrupper"). 1966 hade antalet vuxit till 72, inklusive Okholmmyntet. Nu är siffran 139. Av dem bar 23 bilden av ett skepp på den ena sidan. Men inte mindre än 5 av de 23 skeppsmynten är skingrade. Ingen vet var de finns, de kan vara förstörda. Endast genom avtryck, foton och teckningar bar de bevarats till eftervärlden.
De danska 800-talsmynten är ungefär lika stora som de samtida karolingiska mynten men mycket tunnare. Eftersom mynten är så tunna tränger ibland den ena sidans stämpel igenom på den andra sidan. De flesta mynten är funna i gravar eller på boplatser och är ofta i dåligt skick. De är fragmentariska, som Okholmmyntet, eller korroderade, ibland bådadera. Exempel på svär Korrosion visar några 800-talsmynt av Wodan/Monster-typ som hittats vid Posthusutgrävningen i Ribe. De 17 bevarade skeppsmynten är samtliga skadade. Bara tvä är intakta runt hela myntets kant, men det ena har ett nitat hål och på det andra är ytan korroderad.
Genomprägling, korrosion och fragmentering gör der svårt att urskilja bildernas detaljer.
Även ett tränat öga kan ta miste. Detta förklarar varför en skickligt utförd men i vissa detaljer felaktig teckning av Okholmmyntet kommit att publiceras (3) (Fig. 2). En jämförelse med Fig. 1 visar att skeppet har tre bord i stället för två och att öga och ett par fenor på en vänstervänd fisk skymtar under skeppets köl. Författaren till dessa rader har haft förmånen att noga få studera Okholmmyntet och att göra ett eget tolkningsförslag (Fig. 3). Det visar sig att stävamas avslutningar visserligen är kraftigt utåtböjda men inte cirkelformade. Missförståndet beror på genomprägling. Men fisken under bäten syns tydligt. Okholmmyntets närmaste parallell är, som Kirsten Bendixen påpekar, ett fragmentariskt mynt från grav 526 i Birka (Fig. 10). Men på myntet från Birka är skepp och fisk vända åt höger och skeppet har revade segel.
Med ledning av skrovets profil kan de 23 skeppsmynten delas upp i tre huvudgrupper. En naturalistisk grupp (9 mynt), med eller utan revade segel, med eller utan sköldar längs relingen, men alltid med en fisk under kölen (Fig. 10-11). Till denna grupp hör Okholmmyntet. Nästa grupp (9 mynt) är mera schematiskt tecknad, med kantigt, högt skrov och rektangulärt segel. Under kölen finns alltid tvä korsade bäglinjer (Fig. 13). Den tredje gruppen (2 mynt) är kraftigt stiliserad. Under kölen båglinjer (Fig. 14). De återstående tre mynten är en mellangrupp, naturalistisk men med mer eller mindre kantigt skrov och/eller rektangulärt segel (Fig. 12). I sitt stora arbete Viking Age Ships and Shipbuilding har Ole Crumlin-Pedersen diskuterat de danska skeppsmynten, sårskilt ur teknisk synpunkt. Med utgängspunkt från den delvis missförstådda teckningen (Fig. 2), där fisken under kölen saknas och där stävarna avslutas med cirklar, har Okholmmyntet felaktigt kommit att placeras i samma grupp som de kraftigt stiliserade mynten (Fig. 14).
Utom Okholmmyntets fisk och en fisk som bara är känd genom en schematisk teckning av ett försvunnet mynt finns ytterligare åtta fiskar, alla placerade under skeppet på danska 800-talsmynt (Fig. 15). Sex fiskar simmar till höger och två till vänster, de flesta i skeppets riktning. Fyra av fiskarna har öga och fenor, liksom på Okholm-myntet. De rutmönstrade fiskarna har en bred stjärt. De tre icke rutmönstrade fiskarna har ett annat slags stjärt, med tvä böjda linjer. Antagligen har förlagorna till de smä fiskarna tecknats av minst tvä olika personer.
Men det finns flera 800-talsfiskar att studera. Pä frånsidan till Karl den stores Dorestadmynt står namnet DORSTAT i tvä rader. Längst ner syns en "spjutyxa", symbolen för mynthuset i Dorestad (Fig. 16). Pä de danska imitationerna är yxan ganska väl kopierad (Fig. 4). Men på tre mynt har myntgravören lyckats klämma in en liten fisk på det tränga utrymmet mellan yxan och myntets kant. Det bästa exemplet är ett mynt som nyligen (1999) hittats vid Gudme-utgrävningarna på Fyn (Fig. 17-18). De tvä andra mynten är från Hedeby respektive Helgö i Mälaren (Fig. 19-20). Vad betyder fisken?
Haubergs Ældste Myntgrupper är något av det finaste och mest intressanta i myntväg som någonsin producerats. Myntningens konstnärliga höjdpunkt inträffar mellan de inledande Dorestad-imitationerna (Fig. 4) och de avslutande imitationerna av Wodan/Monstersceattas (Fig. 5). Under denna mellanperiod introduceras en rad nya motiv: en gående man med hjälm och svärd (Fig. 6), ett hus omgivet av slingrade ormar (Fig. 7), två motställda tuppar (Fig. 8), en hjort med hornkrona och en hopslingrad orm framför nosen (Fig. 9) och därtill alla de ovan beskrivna skeppsbilderna (Fig. 1-3, 10-14). En del av dessa motiv, sårskilt hjortarna och vissa skepp, är utförda med häpnadsväckande konstnärlig skicklighet, sårskilt om man betänker det lilla och svårarbetade formatet: en rund yta på knappt 20 mm i diameter.
De nya motiven saknar inte helt motsvarigheter. Skepp finns på mynt både från Dorestad och från Quentovic vid franska kanalkusten. Hjortar och tuppar användes som myntbilder på Brittiska öarna, bl. a. i Northumbria. Hus i form av tempel är ett vanligt motiv på karolingiska 800-talsmynt. Men på nordisk botten har motiven omformats väsentligt och dessutom försetts med en rad symboler, som stoppats in där utrymme funnits: små ansiktsmasker, ormar, trianglar, punkter i olika konstellationer, treflikiga blad, cirklar omgivna av punkter. Och dessutom fiskar.
Hitills har de danska myntens rika bildvärld oftast tolkats som uttryck för en kvardröjande hednisk trosuppfattning. Genom skriftliga källor vet vi att religionsmotsåttningarna var betydande just på Ludvig den Frommes tid, just i sydligaste Danmark. Harald Klak, döpt i Mainz 826, fördrevs av de hedniska Godfredssönerna. Mot denna bakgrund är det påfallande att den centrala kristna symbolen, korset, har en så undanskymd plats på de danska 800-talsmynten. Före 1999 var korssymbolen känd i bara ett enda sammanhang: på den egendomliga bilden med en hjälmprydd gående man (Fig. 6).
När det gäller storlek och vikt finns ett nära samband mellan de danska och de samtida karolingiska mynten. De danska mynten är lika stora som de karolingiska, men väger bara ungefär hälften så mycket. Det är alltså fråga om halvpenningar eller oboler, en myntsort som i karolingerriket präglades just under Ludvig den Frommes regering, och som av allt att döma inspirerat den danska myntningen. Men när der gäller myntbilderna är kontrasten slående. På Ludvig den Frommes mynt, liksom på alla mynt i den dåtida kristna världen, är korset en central symbol (Fig. 21).
Det nyfunna myntet från Gudme, med en fisk på frånsidan (Fig. 17-18), ger anledning till viss omprövning av frägan om de danska 800-talsmyntens symbolinnehåll. Pä ätsidan syns den ganska vanliga symbolen med tre i varandra hopflätade trianglar. Men ovanför finns ett latinskt kors. Frånsidans fisk har använts som symbol inom många religioner, även den fornnordiska. I Kombination med åtsidans latinska kors ligger en kristen tolkning kanske närmare till hands: fisken är ju en vanlig kristen symbol som syftar på dopet, det eviga livet, återuppständelsen och Kristus själv.
Men man kan också betrakta de danska myntens fisksymbol ur en mera kommersiell synvinkel. Ännu på 820-talet blomstrade Dorestad, denna betydelsefulla kontaktpunkt mellan Skandinavien och Mellaneuropa. Vi vet inte vilken syddansk makthavare som tog initiativet till myntningen, Harald Klak, Godfredssönerna eller någon annan. Vern der än var så var han tillräckligt ekonomiskt medveten för att försöka anpassa sina mynt till den viktigaste samtida valutan, den karolingiska. Han lät prägla karolingiska oboler, men i denarstorlek. Säkert var bau också medveten om möjligheten att förse de nya betalningsmedlen med en passande egen symbol. Dorestad hade spjutyxan, knappast ett kristet varumärke. Inte heller de danska myntens lilla fisk behöver syfta på religiöse föreställningar, åtminstone inte enbart. Fisken skulle också kunna ses som en symbol för något mera vardagligt, varför inte handel, kanske rentav handel med fisk? En invändning finns dock. En majoritet av de små fisksymbolerna är placerade under skepp med sköldar längs relingen, alltså krigsfartyg (Fig. 11). Därför är der kanske säkrare att tolka de danska 800-talsmyntens fisksymbol som en allmän lyckobringare, men samtidigt specifik just för den nya danska myntorten, i krig såväl som i fred.
Vid de kända arkeologiska utgrävningarna i Ribe har man hittat drygt 120 Wodan/Monster-sceattas från början av 700-talet. Tidigare rådde enighet om att denna myntsort är frisisk, men många anser numera att mynten är danska och att Ribe är Danmarks äldsta myntort. Där skulle Wodan/Monster-sceattas ha präglats i mycket stora mängder, just de mynt som stått modell för en del av den nästan 100 är yngre danska 800-talsmyntningen (Fig. 22). Nu förhåller det sig så att sceattas är en anonym myntgrupp, liksom de danska 800-talsmynten. Bäda grupperna saknar inskrifter. Därför kan ingen veta säkert var mynten är präglade. Ovissheten kommer att bestå ända fram till den dag da arkeologerna hittar såkra spår av respektive myntverkstäder.
Ribefynden är i sig själva sensationelle nog. De visar att viss myntekonomi förekommit i en så nordligt belägen stad så tidigt som i början av 700-talet. Många sceattas har hittats i Ribe men alltjämt är det längt övervägande flertalet Wodan/Monster sceattas hittade utanför Danmark, huvudsakligen på frisiskt omräde. Tekniskt överensstämmer Wodan/Monster sceattas med andra stora frisiska myntgrupper. Det finns en enkel förklaringshypotes till de sensationella Ribefynden. Det är rimligt att anta att de mänga frisiska köpmän som kom till Ribe hade en praktisk inställning till sin verksamhet. Därför tog de med sig rikligt med egna frisiska mynt på sina affärsresor till Ribe. Syftet var helt enkelt alt underlätta smähandeln i Ribe under marknadssåsongen. Enligt en sådan tolkningshypotes är Haubergs Ældste Myntgrupper alltjämt Danmarks äldsta mynt.
Avslutningsvis ber författaren alt fä framföra sitt varma tack till Den kongl. Mønt- og Medaillesamling för generös hjälp vid materialinsamlingen till ovanstäende artikel, och för tillständ att avbilda och diskutera det nya myntet från Gudme.
(NNUM 5, 2000 side 103-109)
Litteratur
Noter: