Föreliggande artikel skall dels behandla en sällsynt mynttyp från Sven Estridsens dagar, dels lyfta fram ett medeltida kapitäl som tillsammans med den aktuella mynttypens motiv kan kopplas samman med Sven Estridsens roll som kyrkostiftare i Danmark.
I Den kgl. Mønt- og Medaillesamling på Nationalmuseet i Köpenhamn förvaras det hittills enda kända exemplaret (fig. 1) och det stammar från den berömde fornforskaren, numismatikern och museimannen Christian Jürgensen Thomsens samling (fig. 3) (2).
Inskrifterna på exemplaret är förvirrade och kan läsas som: 
. Det äldsta omnämnandet och avbildningen av det unika myntet finner man för övrigt i Christian Ramus & Ole Devegges ofullbordade verk över Danmarks och Norges mynt, påbörjat år 1821 (3). Bruket av romerska siffror på Ramus & Devegges plansch indikerar att myntet ej låg i Köpenhamns myntsamling vid utarbetandet av tilläggsplanschen omkring 1830/1831, utan att myntet sannolikt var i privat ägo.
Det i detta verk avbildade myntet (fig. 2) är detsamma som Thomsens exemplar och det är möjligt att Thomsen förvärvat exemplaret redan under 1820-talet (4). Någon upplysning om eventuell fyndproveniens har emellertid ej gått att utröna.
I Peter Haubergs verk om den danska myntningen intill 1146 förs präglingen till Sven Estridsen (1047-1074) och myntorten Slagelse på västra Själland i Danmark, men den förvirrade inskriften i sig ger ej någon upplysning beträffande myntort eller myntherre. Vikten på 1,02 g talar emellertid för en östdansk myntort (5) Hauberg avbildar myntet (fig. 4) (6) och skriver: "Nogle Brystbilleder ere frit behandlede [...]. Ejendommelig er den paa en Mynt fra Slagelse fremstillede Figur med en høj Hovedbedækning, formentlig en Pavehue (T. X. 47); noget Forbillede kjendes ikke." (7). Längre fram står det: "47. Adv. Forvirret Omskrift. Brystbillede, med høj Hovedbedækning, formentlig en Pavehue, og med en Korsstav mellem fire E'er. - Rev. Forvirret Omskrift. Kors, med L og O i de to Vinkler V 1,02 Gr. KM (Thomsen 10242)." (8)
Närvaron av bokstaven E till vänster om korsstaven på myntets åtsida kan möjligtvis indikera Sven Estridsens namn. Bokstaven E finns för övrigt i motivet på flera av Sven Estridsens präglingar (9). En attribuering till Sven Estridsen stämmer även kronologiskt väl överens med dateringen av den engelska mynttyp som föreliggande mynt sannolikt imiterar, nämligen Edvard Bekännaren, Hildebrand (10) typ F (Pointed Helmet). Denna mynttyp präglades ca 1053-1056, d.v.s. under Sven Estridsens tid som kung (11). Notera dock skillnaden i utformningen av hjälmen - spetsig avslutning på den engelska typen respektive rund på den danska (fig. 5).
Frånsidans motiv är emellertid även känt från en äldre mynttyp (attribuerad till Slagelse) från Hardeknuts tid, d.v.s. 1035-1042 (12). I föreliggande, specifika, fall är det snarare kombinationen med hjälmförsedd bröstbild och korsstav samt det speciella korset på frånsidan som kan kopplas till Edvards mynttyp Pointed Helmet. Myntortsattribueringen behandlas närmare nedan.
Myntningen i Slagelse har senast summerats i en artikel av Jens Christian Moesgaard. Han påtalar att myntorten Slagelse utmärker sig i den danska vikingatida myntningen genom förekomsten av religiösa inskrifter på mynten. Bl.a. finns det på mynt från Knut den stores tid en inskrift som i översättning från latinet lyder enligt följande: I begynnelsen var ordet, och ordet var hos Gud. Vidare finns varianter av latinets: In nomine domini amen, d.v s. I Herrens namn amen. Moesgaard tar även upp ett mynt som präglats under Hardeknut och som kring ett kors på åtsidan har bokstäverna L L P R. Ett fåtal exemplar har även orden utskrivna i sin helhet enligt följande: LUX LEX PAX REX, d.v.s. ljuset, lagen, freden och kungen (13). Moesgaard nämner också den i föreliggande artikel aktuella mynttypen från Sven Estridsen med "en meget speciel buste, der ligner en pave" (14).
Författaren har haft möjlighet att studera samt fotografera det nyupptäckta exemplaret. Frånsidan är emellertid ej av samma typ som Thomsens exemplar, utan en imitation av Knut, Hildebrand typ H (Short Cross), präglad ca 1029-1035. Den bevarade delen av frånsidans inskrift kan läsas: 
. Även inskrifterna på det halverade exemplaret är således förvirrade och kan inte ge några vidare upplysningar av värde. Endast eventuella stampkopplingar till mynt med läsliga och begripbara inskrifter kan bringa ordning i saken.
Det skall påpekas att det halverade exemplaret som såldes i Tyskland 1997 kommer från ett stort vikingatida depåfynd på Själland som olyckligtvis rovgrävts och delvis sålts på auktionshus runtom i Europa från omkring mitten av 1990-talet. Nedläggningstiden för fyndet är beräknad till efter 1058 (16).
Erik Cinthio har i en artikel framfört att kapitälen kan dateras till något av 1200-talets två första årtionden och att de avbildade personerna ej varit samtida med kapitälet utan haft historisk betydelse för kyrkan i Dalby. Han framhåller att de avbildade personerna är kejsar Henrik III till vänster med texten HENRICVS IMPER (ATOR) samt Dalby kyrkas grundare Sven Estridsen till höger (18). Bilden visar när Svend svär sin trohet till den tyske kejsaren år 1049. Detta skulle ha skett sedan Sven stridit tillsammans med Henrik III i Flandern. Cinthio menar att Sven Estridsen inspirerades av Henrik III: s rikskyrkor i Merseburg samt Magdeburg när han stiftade kyrkor i sitt eget imperium. Cinthio skriver vidare att man med kapitälen önskade markera sin tacksamhet mot de kungliga personer som lagt grunden för kyrkan samt klostret i Dalby. Även på kapitälets övriga sidor finns huvuden. Cinthio tolkar dem som kungens söner och sonhustrur (19).
På kapitälet finner vi att Sven Estridsen bär en hjälmbygelkrona på huvudet som visar likheter (bl.a. den rundade formen och pärlbården nedtill) med den krona som återfinns på de i föreliggande artikel behandlade danska mynten.
Cinthio skriver att den "hjälmliknande bygelkronan kan tänkas ha sin förankring i den anglosaxiska kronform som utgick från den germanska prakthjälmen. (20).
Lund var Skånes kyrkliga huvudort mot slutet av 1000-talet och omkring år 1060 skall Sven Estridsen ha initierat en ny stiftsindelning for Danmark. Konkret innebar stiftsdelningen att Dalby respektive Lund erhöll var sin biskop, en tysk (biskop Egino som sedermera blev biskop i Lund) respektive engelsk. Svens strävan var ett självständigt danskt ärkebiskopsdöme. Detta var emellertid inte något som kungen själv fick uppleva. Först omkring år 1100 blev Lund ärkebiskopssäte (21).
Kanske är det en ikonografisk tradition för stiftarbilder som kan skönjas i de aktuella myntens åtsida och i bildframställningen från Dalby kyrka. Antagligen är det just en stiliserad härskarbild av Sven Estridsen vi ser på myntets åtsida, som med korsstaven indikerar att det är kyrkostiftaren Sven Estridsen som avses.
Om man beaktar de ovannämnda Slagelsemyntens religiösa inskrifter, så passar Hauberg 47 in med sitt motiv med kyrkostiftaren och korsstaven. Vidare ansluter frånsidestypen till övriga Slagelse-mynt. Det skall dock framhållas att frånsidestypen även förekommer på präglingar från Lund. Att definitivt avgöra ursprungsorten för Hauberg 47 låter sig helt enkelt inte göras i nuläget. Myntorten får försiktigt anges som Lund eller Slagelse?
Avslutningsvis - grundade Sven Estridsen någon kyrka i Slagelse? Det finns inte någon skriftlig källa som anger detta. Sankt Mikkelkyrkan grundades av biskop Sven Nordmand omkring 1080 och vid de arkeologiska undersökningar som företagits i kyrkan, så har det inte framkommit något som knyter Sven Estridsen till grundandet. Vid undersökningarna av kyrkan omkring år 1970 tillvaratogs sammanlagt 239 mynt. Ett av dessa mynt - det äldsta - är ett runmynt från Lund, präglat kring mitten av 1060-talet under Sven Estridsen (23).
(NNUM december 2004 side 151-155)